Städning

Vad har pysselhörnan med städning att göra? Det mesta, eftersom jag inte kunde hitta varken ett stoppnål eller virknål i mitt skrin. Och då kan man inte virka en blomma eller sy ihop en färdigstickad kofta. Jag tog tag i lokala problemet och RENSADE skrinet. Allt fick sin plats i fin ordning. Pedantiskt. Vi får se om det håller i längden. Jag gjorde även märkliga fynd och undrar hur, när och varför prylarna hamnat där. Ja, vad hade min sambos utdragna (för massa år sedan) visdomstanden där att göra? Jag passade på att visa den till min dotter i pedagogisk syfte om munhygien. Hela listan finns nedan.

en del av besväret

Fynden: rökelser från Chinatown i NewYork (kom jag på efteråt),
ögonskydd för solariebesök, snygg nyckel till en okänd dörr,
slipsklämma i form av kniv och gaffel, tjugolapp som origamiskjorta,
sist och inte minst sambons visdomstand

Nödlösning för luciatåget

Äntligen, äntligen har jag klarat plugget, hetsig tid på jobbet, två luciatåg och två julfester under en och samma vecka, utdragen sömnbrist och massa annat. Nu ska jag ägna mig åt roligare saker. Förhoppningsvis kommer även bloggen uppdateras oftare. Jag har längtat efter pysslandet och bloggandet.

Denna gång vill jag berätta om den outfit som min lilla tjej fick ha under sitt första luciatåg. Det var länge bestämt att stora dottern ska vara Lucia och jag var snabb på att inhandla linnet, kronan och annat tillbehör. Närmare sagt redan i början av november. Däremot var jag tveksam vad ska min lilla dotter bli...tärna, Lucia, pepparkaka eller tomteflicka. Hon är ju bara 17 månader och knappt förstår vad det handlar om. Jag hade idé att virka/sticka en luciakrona men jag var medveten om att den inte skulle sitta på huvudet ändå. Varför slösa den tid som jag inte har? Jag köpte en tomtedräkt på Lindex. Den var jättefin och låg i garderoben i ett par veckor. När jag bestämde att det var dags att prova dräkten var tomteluvan alldeles för liten. Jaha, tur att alla lappar satt kvar och återköp var 30 dagar. Kvittot hade jag kvar i påsen. Erfaren mamma.

Vad ska vi gör nu då? Jag vann en budgivning på en röd plyshklänning av KidKid märket på Tradera och slappnade av. Röd luva, vita strumpyxor och svarta lackskor fanns hemma så det var bara att invänta paketet i brevlådan. I fredags började jag undra om säljaren har fått pengarna och om paketet är på väg. Den var postad den dagen och borde vara framme på måndagen den 12 december. Svenska posten kan man lita på, eller hur? Måndagen kom och brevlådan var tom. Jag jobbade till kl 18 den dagen och efter jobbet gav mig ut på en timmes shoppingrunda. Insåg snabbt att jag är inte ensam om ärendet och det finns hundratals desperata föräldrar. I butikerna hittade man tomte- och peparkaksklänningar i strl 62/68 (för mindre bebisar) i enstaka exemplar. Var är min plan B? Det ser ni på bilden nedan. Man blir kreativ när nöden är framme. Först går man igenom hela garderoben (i huvudet alltså) och plötsligt hörs det ett "pling". Just ja, den fina vita koftan med fuskpälskrage. Den fick vi i fjol och hann aldrig använda, den borde passa. Vad ska vi ha till? Röd kjol? Var hittar man sånt? På H&M fick jag syn på röd volangkjol, enkel och billig i fel storlek. Asch, det är bara att sprätta upp på insidan och dra åt gummibandet- kommer passa fint. Orginalrosetten (vit, platt och ful) byttes ut mot en röd sådan. Lånade en bit av Lucian... Jag var nöjd med resultatet. Det blev världens finaste tomtebarn.

sötnos

P.S. Den röda klänningen hittade jag i brevlådan tidigt på morgonen på Luciadagen. Så fel kan det bli ibland. Man ska inte ta allt för givet så nära jul.

Pepparkakshus

Jag har alltid varit förtjust i pepparkakshus. De påminner mig brödernas Grimm saga om Hans och Greta där de hamnade vid häxas hus som var gjord av godsaker. Den sagan är en av mina favoriter.
I år tänkte jag fixa ett eget pepparkakshus tillsammans med min stora dotter. Jag har väldigt liten erfarenhet av sådana saker. Senast bakade jag ett hus för massa år sedan - då var jag 17 år. Det var den första och den sista gången tills idag. Jag ville spara tid och använda Annas färdiga husdelar som jag köpte i en butik. Nä, jag köpte satsen två gånger eftersom den första skapelsen rasade sönder i mina händer när jag skulle doppa takkanter i smält socker. Andra gången gick allt superfint och jag klarade även göra egen kristyr. Jag ritade de vita kanterna och dottern klistrade fast Smarties på taket. Hade hon fått välja hade huset varit helt rosa med massa pärlor, strössel och annat roligt. Resultatet blev väldigt kitschig men fin ändå. Jag undrar hur länge ska huset stå kvar ... det finns små fingrar som vill gärna pilla och små munnar som vill smaka på huset.

P.S. Jag hade lovat mig att inte bränna fingrarna med smält socker som förra gången. Joooo... jag brände dem även iår. Det kanske ingår i konceptet.

Löven faller, fingrarna kliar

En hel sommar har gått sedan mitt sista inlägg. Jag insåg att pysslandet hade åkt längst ner i priolistan. Jag kände inget behov sticka eller virka något. Det liksom hör inte sommartiden. Jag sysselsatt mig mestadels ute på vår tomt eller i närmaste sandlåda med min dotter. Hon har blivit självgående och rastlös så det är bara hänga med och minnas de lugna stunder när hon sov gott i vagnen om dagarna. Jag har drömt om att sticka poncho på stickmaskinen, benvärmare och massa andra saker, men tiden bara runnit iväg utan att något har hänt.

Bara nu, när det blir mörkare och mörkare med varje dag känns som att det är dags för lite pyssel igen. Det går ju utmärkt att titta på Tv och göra något annat samtidigt. Det lär bli en virkad mössa till min stora tjej. Den lilla pottan i ullgarn tog två kvällar. Som vanligt hade jag inga mönster, bara en känsla hur man gör.

Jag har tänkt att pynta den med virkade blommor och stass och nitar. Eller brodera kanske något i korsstygn? Ah, jag får beslutsångest av alla de idéerna.

Vi får se vad det blir till slut. Jag hoppas kunna uppdatera snart.

Pall-projekt No2

Vad gör man när ett barn är mycket förtjust i lillebrors doppresent? Det handlar om en pall som jag gjorde i vintras till min gudson. Jag kände mig något tvungen att göra en liknande även till sorebror. Kanske inte lika pyntat men fin ändå. Hoppas han kommer gilla sin 2-års present lika mycket.

Rent tekniskt gick "Pall-projektet No2" mycket smidigare än det första. Erfarenheten gör sitt och jag hade inte tid att krångla. Jag hade dessutom köpt mycket bättre penslar att måla med- det gör skillnad. Annars körde jag samma teknik som på den första pallen. Det kan du läsa om i mitt tidigare inlägg.

Kronprinsessa

April och maj månader i vår familj är kända för många barnkalas. Ofta är det någon tema. Denna gång skulle vi på maskerad. Dottern ville vara prinsessa (som vanligt). Hon har en underbar lila prinsess-/ feklänning. Hon har dock haft den ett bra tag och jag kände att något nytt hade varit lite kul. Jag köpte en medeltidsklänning på Brisak (lågprisbutik i Värmdö) för 79sek. Ovanligt billigt skulle jag påstå. Tillhörande kronan var inget vidare och den åkte i soporna på en gång. Själva klänningen var fin. Lite för lång men det går att göra kortare. Inte tvärtom...
Jo, kronan. Den ska jag göra själv. Jag mindes en underbar sida på Facebook med olika kronor. Min kusin hade lagt upp den och undrade om någon kunde göra några liknande för hennes plåtningar (hon är fotograf). Jo då, det kunde man kanske. Jag bestämde mig att fixa en till min dotter först. Arbetet tog ett par timmar.
Min materialsats blev:

•  ett beige pappersark i A3 format
• rött dekorativt papper (rester från julen eller dopkalaset)
• avlång presentpåse i guld (det fanns Systemets logga på baksidan)
• en tygremsa från klänningen (jag klippte den kortare)
• ett fult örhänge med nål fick vara ädelstenen

Redskap:

• huvudet och händerna
• symaskin
• strykjärn
• liten häftklämmare
• vit hobbylim

Jag skapar under resans gång. Jag har en vision att följa efter men vet aldrig hur resultatet kommer att se ut. Först skissade jag lite och sen satt igång. Som grunden tog jag det beige pappret. Jag ritade kronans form på baksidan och klippte ur den. Presentpåsen klipptes också. Jag insåg att väcken på påsens sidor är just som gjorda för kronans kant. Jag häftade fast dem. Skarven syns knappt på kronans framsidan. Efter det klippte jag remsor i rött papper. Hur ska jag få de att sitta på plats? Jo, jag kan SY dem fast! Det viktigaste var att inte träffa någon klämma med synålet. Allt såg bra ut. Det bara saknades en accent. Eftersom kronan skulle matcha klänningen tog jag en tygbit och fixade en enkel ros. Den nålades fast med en örhänge som jag köpte på Lindex i vintras (jag skulle till 70-tals party).
Det var roligt att se dotterns ögon på morgonen. Hon var mållös och jätteförtjust i kronan. Nu står den på hyllan ovan hennes säng och vilar. Den kommer användas om och om...

Kalastårta

Det är dags igen. Efter en liten vila är bloggen tillbaka. Det har varit så mycket annat på senaste tiden att jag helt enkelt inte hunnit eller inte orkat skapa något. Men nu kan jag visa upp två underbara tårtor som vår familj hade gjort för 4-års kalas. Jag själv tycket de var otroligt söta och även goda. De såg finare ut i verkligheten än på bilderna.
Långt innan kalaset framgick många önskemål gällande tårtans utseende, innehåll och smak. Rosa färg och strössel var ett måste. Dagen innan hade jag ingen aning vilken tårta ska det bli. Det är bara tuta och köra egentligen.
Sambon bakade sockerkaka i en vanlig form med avtagbara kanter. Eftersom det skulle komma mycket folk bakade vi 2 tårtor så att det räcker för alla. Jag delade kakan i 4(!!!) delar med hjälp av en kniv och en sytråd. Jag aldrig i mitt liv har lyckats så bra med delningen. Den andra kakan delade jag i 3 delar. Första lager fick jordgubbs+socker blandning (körde i mixern), andra lagret fick blandning av vispad grädde+vaniljkesella+mager kvarg+lite socker. Tredje lagret fick jordgubbar+socker igen. I andra tårtan var det en av varje fyllning. Själva tårtan smetades runt med blandning av vispad grädde och jordgubsmousse (den hittade jag i butikshyllan för tårtpynt). Man kan lätt använda bara jordgubsmousse, men jag hade en förpackning och två tårtor- så det var bara att dryga ut med grädden. Moussen är lite fastare än enbart grädden. Kanterna dekorerades med jordgubbsskivor.
Jag försökte göra fina figurer med smält choklad men det gick sådär. Jag läste inget om detta på förhand och därför fick jag improvisera. Efter all gegga lyckades jag skapa en fjäril, några hjärtan och även bokstäver. Medan bokstäverna var mjuka pyntade jag dem med sockerpärlor.
Själva tårtorna gjorde vi kvällen innan men pyntningen på morgonen. Då fick födelsebarnet hjälpa till med dekorationer. Hon var jätteglad för all strössel, det var hjärtan och pärlor och annat fint.
Tårtorna var mycket omtyckta på kalaset.
Här kommer bilderna. De är tagna med olika kameror. Jag som vanligt glömde ta kort på tårtan med ljusen och bokstaväverna. Som tur hade en gäst hade gjort det.

"HUVUDTÅRTAN"... ser ni ljusen? ;)

"ANDRA" tårtan



Nöjt födelsedagsbarn



Handmade hand

Idag var det en annorlunda dag. Ingen dator och ingen TV. Frivilligt för mig, ej frivilligt för min 3-åring. Nyttigt var det i alla fall. Jag var nyfiken om vi skulle hitta på något roligt eller bara sura på varandra. Det blev inte så tokigt trots några protest och krokodiltårar. Vi gjorde fot- och handavtryck för minnesalbum, samt fina pärlplattor och teckningar, vi spelade Hello-Kitty memory spel och tog en lagom promenad i sk&tväder.
Någon gång på eftermiddagen bestämde jag spontant att gjuta av handen på minstingen. Kittet från "Leklyckan" hade vi fått i present av faster när lillan kom till världen. Jag hade läst någonstans att man lyckas bäst om barnet sover, samt om man är två (en håller det sovande barnet och den andra sköter det praktiska). Visst, hur lätt som helst!  Dagarna, veckorna, månaderna bara rann iväg, kartongen stod kvar i hyllan. Idag tog jag tag i det, ensam med ett vaket barn.
Hur gick det? Jo, tack, det gick bra. Handen blev fulfin... men det är ju charmigt! Vill du veta eksakt hur det gick, läs nedan!
Ärligt talat var instruktionen något otydlig. Gjorde precis som det stod på lappen. Jag har lärt mig att det funkar bäst om man kör enligt instruktioner. Man vet ju aldrig, kanske har det hänt otroliga förändringar under åren. Senast jag höll på med gips och lera var i konstskolan. Där hade vi ett helt ämne FORMATION (google translation).Nästa gång ska jag göra på mitt sätt - jag har blivit "efterklok" igen.
Jag gjorde gjutmassan. Man skulle röra om och vänta tills den rosa färgen gick över till vitt, sedan stoppa in barnets hand/fot och hålla stilla i 3 minuter, utan att den rör vid skålets kanter.... TJENA! Är det möjligt över huvudtaget?
Den blekrosa färgen blev aldrig vit, däremot började massan bli hårdare och jag stoppade hastigt lillans hand i den. Hon tyckte inte om det, så klart! Joooo, tänkte jag och höll fast dottern... jag får inte "sabba" det hela nu. Komiskt på något sätt. Det tog cirka 30 sekunder tills massan blev något fastare. Jag tog upp dotterns hand och såg ett avtryck "där inne". Lillan fick hasa iväg och jag skulle blanda gipsmassan. Jaha, ska man bara blanda ihop gipspulvret och vattnet? Om jag minns rätt så  brukar man hälla vatten över pulver och låta luftbubblorna komma upp. Pulvret suger upp vattnet och blir genomblött innan det hela blandas ihop. Så undviker man klumpar i gipsmassan. Hur mycket är 0,15l vatten? Jag tog 1,5 dl vatten men det kändes något för mycket och gipsmassan blev mycket lös. Strunt samma, jag hällde allt in i gjutformen och skakade noga. Efter 2 timmar tog jag fram tillbringaren. Innehållet såg ut som en härlig rosa efterrätt. En pudding! Då kom min 3-åring till assistans. Hon tyckte det var häftigt att se vad mamma höll på med. Jag skar puddingen med en kniv, men det kändes osäkert. Jag ville inte skada avgjutningen därför särade jag bitarna för hand. Och där kom den fram - lilla handen. Nykläckt och blöt som ett nyfött barn. Föremålet hade små defekter som gick att fixa till. Nu står handen på tork. I nuläget är alla rester borttagna, de små groporna rensade, ojämnheter strykta. Njaaaa... gipset känns lite för skör. Jag hade nog velat ha det lite fastare.
Jag tittar på gipshanden och tänker på min lilla dotter. Hon är en tuffing och det syns på den lilla handen - ett näve som inte släpper taget.
Nu har jag lagt upp en bild på den färdigttorkade handen. Den är fastlimmad på en träplatta som ingick i kittet. Glöm vanliga hobbylim- det funkar inte . Bara superlim får det vara.


Bild på förpackningen. Så skulle det se ut...




Efterätt eller konstverk?



Inför operationen



Handen kommer fram




Nykläckt



Originalet och kopian

Färdigt! På baksidan står barnets namn
och datumet jag gjorde avgjutningen. Fint minne!

Läran om vantar

Det är aldrig för sent att lära sig något nytt. Eller hur?
Denna gång ville jag berätta om min senaste lärdom. För massa år sedan hade jag inga begränsningar gällande stickning och garnval. Bara det ser snyggt ut, tänkte jag. Ungdomsmaximalism... Min mamma blev ofta väldigt imponerad av mina garnkombinationer. På ett positivt sätt. Men det funkar inte alltid... erkänner jag efter ett antal (15) år.
En vacker och kall dag fick jag prova ett par yllevantar som var stickade av min väninnas mormor. Riktigt snygga, tjocka, varma, tuvade, stickade av en kulla. Tekniken var väldigt intressant och främmande för mig. De verkade vara stickade med dubbeltråd så det byggdes ett fint relief på ena sidan. Jag blev väldigt förtjust i dem. En tidslös hatverk som håller länge. Vantarna var knappast slitna någonstans.
Jag har också fina vantar som jag stickat till min mamma för ett tag sedan. Jag kunde inte minnas riktigt när, men jag tippar på 15-20 år tillbaka. Jag fick de tillbaka i höstas och jag minns inte varför. De hade nog legat i mammas byrå alldeles för länge. Jo, hon hade använt dem lite grann... det kan motsvara söndagskörning med en fin bil.

Igår upptäckte jag att det har uppstått ett hål över pekfingret på högra vanten. Varför? Jag inte slitit på dem utan haft som en fin accessoar under barnvagnspromenader. Det är felt garn, helt enkelt. Har man inte ett riktigt fårull som tuvas under åren kan man förvänta sig besvikelser ganska snart. Mina hade jag stickat i någon ull/bomull blandning. Man tar det man har. Snygga är dem i alla fall.

I fall du som läser dessa rader kommer att sticka någon vante i år, satsa på ett riktig ullgarn. Vad ska jag göra med mina röda underverk? De får väl vintagestatus snart. Det blir lagning på det bästa sättet. Om du undrar varför vantarna på bilderna är smutsiga, förklaring är ganska enkel - jag har använt dem och tvätt skulle förstöra dem helt.

Känns skönt...

Ville skryta lite... att det är oerhört skönt veta att saker och ting som man skapat med omsorg och gett bort blir uppskattade. Igår var vi på ett dop och jag gav bort den lilla pall som jag hade målat. Alla tyckte att den var superfin och föräldrarna funderar på att beställa en liknande till Leos storebror.
Efter dopfesten hade vi besök hemma - lite schlager och god mat är aldrig fel. Jag blev glatt överraskad att raggisar som jag hade stickat till gästernas lilla pojke i höstas var välanvända, enligt mamman - de värmer fötterna varje dag!

Min nya leksak

Here it is... min stickmaskin Knittax M2 som jag köpte på Blocket för några hundralappar. Maskinen är från 50-talet men i gott skick, tycker jag. Jag kanske blir förbannad efter ett tag. Jag har inte kommit så långt med stickningen än. Jag insåg att det saknades lite små tillbehör för att underlätta jobbet (funkade inte med vanligt virknål). Verktygen kunde man beställa via nätet (smidigt). Nu gäller det gå igenom hela instruktionsboken som är skriven i fin gammalsvenska... Den första meningen är: "Det är egentligen egendomligt, att handstickningen, som är en av husmors mest tidsödande arbetsuppgifter, inte för länge sedan underlättats genom tillkomsten av en hjälpapparat i stil med symaskin."
Visar upp mina första (stick)bebisar... de ska jag aldrig slänga ;)

Vintern är inte slut...

Termometern visar blyga -11,5 grader. Brrrr...Vintern är inte slut. Tur var det, eftersom jag precis har blivit klar med varma byxor till lillan. Nu ska de på och värma lilla rumpan. Jag har saknat sådana i hennes garderob. Känns fel att ta strumpbyxor under byxor när det är kyligt ute. Jag visste inte riktigt hur man stickar grendelen och fick någon uppfattning från färdiga mönster. Brallorna verkar sitta bra.
Handmade of 100% wool by Kristine.

Pall-projektet färdigt!

Det blev nästan som tänkt. Nära på... När jag gör något så vet jag aldrig själv hur det kommer att bli i slutändan. Särskilt om jag gör det för första gången. Nu är jag lite mer erfaren och kan även ge lite tips och råd angående möbelmålning.
- köp färg i färghandel. En miniburk borde finnas eftersom det inte går så mycket färg åt så små saker. Jag köpte hobbylack på Panduro och det var ok, men jag undrar hur slitstark pallen kommer vara. Lacken kändes något klibbig flera dagar efter målningen.
- om du vill måla på något, då är acrylbaserad hobbylack (finns på Panduro) den rätta, inte konstnärsfärg. Jag ångrar mig skarpt att jag valde den sista. Jag tänkte rent praktiskt: varför köpa nya om jag har en hel kartong hemma? Det visade sig att målningarna var inte tåliga för någonting. Ajjjj.... vad göra? Köpa lack och måla på. Det fanns en på Panduro (igen) - Oceanlack Varnish Semigloss. Nu hoppas jag att det går att sitta på pallen utan att få myror i/på brallorna.

Pall-projekt

En spännande grej på gång. En målad barnpall. Låter hur enkelt som helst, men så är inte fallet, måste jag inse. Pallen var gjord i obehandlat trä vid inköp, nu är den målad med akrylfärg. I nuläget syns alla defekter som ska spacklas och slipas. Jag hoppas att föremålet kommer se bättre ut efter upprepad behandling... det tar lite tid bara.
Jag kan viska också en hemlighet... pallen ska även pyntas. Hur? Det vet jag inte än, men fint ska det bli i alla fall.
Bara invänta och se. Önska mig lycka till!

Även rumpan ska bli varm

God fortsättning, kära läsare!

Nej, nej nej. Jag har inte glömt min blog. Jag bara laddar för nya projekt. Här är ett bildbevis - stickade brallor till minstingen i processen.
Om två dagar drar vi till ett varmare ställe för en vecka. Lite sol och vila behövs. Efter det ska jag sätta igång ett större projekt.
Tjingeling...