Läran om vantar

Det är aldrig för sent att lära sig något nytt. Eller hur?
Denna gång ville jag berätta om min senaste lärdom. För massa år sedan hade jag inga begränsningar gällande stickning och garnval. Bara det ser snyggt ut, tänkte jag. Ungdomsmaximalism... Min mamma blev ofta väldigt imponerad av mina garnkombinationer. På ett positivt sätt. Men det funkar inte alltid... erkänner jag efter ett antal (15) år.
En vacker och kall dag fick jag prova ett par yllevantar som var stickade av min väninnas mormor. Riktigt snygga, tjocka, varma, tuvade, stickade av en kulla. Tekniken var väldigt intressant och främmande för mig. De verkade vara stickade med dubbeltråd så det byggdes ett fint relief på ena sidan. Jag blev väldigt förtjust i dem. En tidslös hatverk som håller länge. Vantarna var knappast slitna någonstans.
Jag har också fina vantar som jag stickat till min mamma för ett tag sedan. Jag kunde inte minnas riktigt när, men jag tippar på 15-20 år tillbaka. Jag fick de tillbaka i höstas och jag minns inte varför. De hade nog legat i mammas byrå alldeles för länge. Jo, hon hade använt dem lite grann... det kan motsvara söndagskörning med en fin bil.

Igår upptäckte jag att det har uppstått ett hål över pekfingret på högra vanten. Varför? Jag inte slitit på dem utan haft som en fin accessoar under barnvagnspromenader. Det är felt garn, helt enkelt. Har man inte ett riktigt fårull som tuvas under åren kan man förvänta sig besvikelser ganska snart. Mina hade jag stickat i någon ull/bomull blandning. Man tar det man har. Snygga är dem i alla fall.

I fall du som läser dessa rader kommer att sticka någon vante i år, satsa på ett riktig ullgarn. Vad ska jag göra med mina röda underverk? De får väl vintagestatus snart. Det blir lagning på det bästa sättet. Om du undrar varför vantarna på bilderna är smutsiga, förklaring är ganska enkel - jag har använt dem och tvätt skulle förstöra dem helt.

Känns skönt...

Ville skryta lite... att det är oerhört skönt veta att saker och ting som man skapat med omsorg och gett bort blir uppskattade. Igår var vi på ett dop och jag gav bort den lilla pall som jag hade målat. Alla tyckte att den var superfin och föräldrarna funderar på att beställa en liknande till Leos storebror.
Efter dopfesten hade vi besök hemma - lite schlager och god mat är aldrig fel. Jag blev glatt överraskad att raggisar som jag hade stickat till gästernas lilla pojke i höstas var välanvända, enligt mamman - de värmer fötterna varje dag!

Min nya leksak

Here it is... min stickmaskin Knittax M2 som jag köpte på Blocket för några hundralappar. Maskinen är från 50-talet men i gott skick, tycker jag. Jag kanske blir förbannad efter ett tag. Jag har inte kommit så långt med stickningen än. Jag insåg att det saknades lite små tillbehör för att underlätta jobbet (funkade inte med vanligt virknål). Verktygen kunde man beställa via nätet (smidigt). Nu gäller det gå igenom hela instruktionsboken som är skriven i fin gammalsvenska... Den första meningen är: "Det är egentligen egendomligt, att handstickningen, som är en av husmors mest tidsödande arbetsuppgifter, inte för länge sedan underlättats genom tillkomsten av en hjälpapparat i stil med symaskin."
Visar upp mina första (stick)bebisar... de ska jag aldrig slänga ;)

Vintern är inte slut...

Termometern visar blyga -11,5 grader. Brrrr...Vintern är inte slut. Tur var det, eftersom jag precis har blivit klar med varma byxor till lillan. Nu ska de på och värma lilla rumpan. Jag har saknat sådana i hennes garderob. Känns fel att ta strumpbyxor under byxor när det är kyligt ute. Jag visste inte riktigt hur man stickar grendelen och fick någon uppfattning från färdiga mönster. Brallorna verkar sitta bra.
Handmade of 100% wool by Kristine.

Pall-projektet färdigt!

Det blev nästan som tänkt. Nära på... När jag gör något så vet jag aldrig själv hur det kommer att bli i slutändan. Särskilt om jag gör det för första gången. Nu är jag lite mer erfaren och kan även ge lite tips och råd angående möbelmålning.
- köp färg i färghandel. En miniburk borde finnas eftersom det inte går så mycket färg åt så små saker. Jag köpte hobbylack på Panduro och det var ok, men jag undrar hur slitstark pallen kommer vara. Lacken kändes något klibbig flera dagar efter målningen.
- om du vill måla på något, då är acrylbaserad hobbylack (finns på Panduro) den rätta, inte konstnärsfärg. Jag ångrar mig skarpt att jag valde den sista. Jag tänkte rent praktiskt: varför köpa nya om jag har en hel kartong hemma? Det visade sig att målningarna var inte tåliga för någonting. Ajjjj.... vad göra? Köpa lack och måla på. Det fanns en på Panduro (igen) - Oceanlack Varnish Semigloss. Nu hoppas jag att det går att sitta på pallen utan att få myror i/på brallorna.

Pall-projekt

En spännande grej på gång. En målad barnpall. Låter hur enkelt som helst, men så är inte fallet, måste jag inse. Pallen var gjord i obehandlat trä vid inköp, nu är den målad med akrylfärg. I nuläget syns alla defekter som ska spacklas och slipas. Jag hoppas att föremålet kommer se bättre ut efter upprepad behandling... det tar lite tid bara.
Jag kan viska också en hemlighet... pallen ska även pyntas. Hur? Det vet jag inte än, men fint ska det bli i alla fall.
Bara invänta och se. Önska mig lycka till!