Ok, det är inte fullständig folkdräkt för jag har inte den kunskap som behövs. Jag har ingen utgångspunkt eftersom jag är uppvuxen i Jurmala och den ligger mittemellan alla historiska regioner (novadi). När jag var i Riga förra vintern gick jag till butik "Sena Klets" och inskaffade tyget till kjolen. Jag tog det snyggaste och mest färglada helt enkelt - från Trikata samhälle som tillhör Vidzeme regionen. Efter lite råd från personalen insåg jag att barndräkter är inte lika strikta som vuxnas. Oftast har de bara en lång linne och kjol (tjejer alltså). Under kalla tider sveptes och lindades barnen i ullsjalar. Skärpet är present från Oma (mormor) och jag har ingen aning vilken region den tillhör. Broschen är också present från Oma och den är antik från 1920-talet, i silver. För tillfället har jag inte fått tag på någon mönster till linnet därför får vi ha en vit blus på, samt en underkjol med spetskant. Jag får väl tänka igenom alla detaljer när denna dräkten blir för liten och det blir dags att skaffa en ny.
Titta gärna bilder i länken, där ser man hur händiga var kvinnor förr.
Hej! Det var intressant och roligt att läsa detta och jag tycker att din inställning till folkdräkt är härlig. Vi struntar i alla måsten och rätt och fel och låter oss inspireras av det vi gillar istället! På mina barns dagis sitter en skylt med orden "Det bästa vi kan ge våra barn är rötter och vingar" Jag tycker att det här med folkdräkt är ett litet exempel på rötter.
SvaraRadera