Det är aldrig för sent att lära sig något nytt. Eller hur?
Denna gång ville jag berätta om min senaste lärdom. För massa år sedan hade jag inga begränsningar gällande stickning och garnval. Bara det ser snyggt ut, tänkte jag. Ungdomsmaximalism... Min mamma blev ofta väldigt imponerad av mina garnkombinationer. På ett positivt sätt. Men det funkar inte alltid... erkänner jag efter ett antal (15) år.
En vacker och kall dag fick jag prova ett par yllevantar som var stickade av min väninnas mormor. Riktigt snygga, tjocka, varma, tuvade, stickade av en kulla. Tekniken var väldigt intressant och främmande för mig. De verkade vara stickade med dubbeltråd så det byggdes ett fint relief på ena sidan. Jag blev väldigt förtjust i dem. En tidslös hatverk som håller länge. Vantarna var knappast slitna någonstans.
Jag har också fina vantar som jag stickat till min mamma för ett tag sedan. Jag kunde inte minnas riktigt när, men jag tippar på 15-20 år tillbaka. Jag fick de tillbaka i höstas och jag minns inte varför. De hade nog legat i mammas byrå alldeles för länge. Jo, hon hade använt dem lite grann... det kan motsvara söndagskörning med en fin bil.
Denna gång ville jag berätta om min senaste lärdom. För massa år sedan hade jag inga begränsningar gällande stickning och garnval. Bara det ser snyggt ut, tänkte jag. Ungdomsmaximalism... Min mamma blev ofta väldigt imponerad av mina garnkombinationer. På ett positivt sätt. Men det funkar inte alltid... erkänner jag efter ett antal (15) år.
En vacker och kall dag fick jag prova ett par yllevantar som var stickade av min väninnas mormor. Riktigt snygga, tjocka, varma, tuvade, stickade av en kulla. Tekniken var väldigt intressant och främmande för mig. De verkade vara stickade med dubbeltråd så det byggdes ett fint relief på ena sidan. Jag blev väldigt förtjust i dem. En tidslös hatverk som håller länge. Vantarna var knappast slitna någonstans.
Jag har också fina vantar som jag stickat till min mamma för ett tag sedan. Jag kunde inte minnas riktigt när, men jag tippar på 15-20 år tillbaka. Jag fick de tillbaka i höstas och jag minns inte varför. De hade nog legat i mammas byrå alldeles för länge. Jo, hon hade använt dem lite grann... det kan motsvara söndagskörning med en fin bil.
Igår upptäckte jag att det har uppstått ett hål över pekfingret på högra vanten. Varför? Jag inte slitit på dem utan haft som en fin accessoar under barnvagnspromenader. Det är felt garn, helt enkelt. Har man inte ett riktigt fårull som tuvas under åren kan man förvänta sig besvikelser ganska snart. Mina hade jag stickat i någon ull/bomull blandning. Man tar det man har. Snygga är dem i alla fall.
I fall du som läser dessa rader kommer att sticka någon vante i år, satsa på ett riktig ullgarn. Vad ska jag göra med mina röda underverk? De får väl vintagestatus snart. Det blir lagning på det bästa sättet. Om du undrar varför vantarna på bilderna är smutsiga, förklaring är ganska enkel - jag har använt dem och tvätt skulle förstöra dem helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar