PYSSELHÖRNAN: mars 2011

Idag var det en annorlunda dag. Ingen dator och ingen TV. Frivilligt för mig, ej frivilligt för min 3-åring. Nyttigt var det i alla fall. Jag var nyfiken om vi skulle hitta på något roligt eller bara sura på varandra. Det blev inte så tokigt trots några protest och krokodiltårar. Vi gjorde fot- och handavtryck för minnesalbum, samt fina pärlplattor och teckningar, vi spelade Hello-Kitty memory spel och tog en lagom promenad i sk&tväder.
Någon gång på eftermiddagen bestämde jag spontant att gjuta av handen på minstingen. Kittet från "Leklyckan" hade vi fått i present av faster när lillan kom till världen. Jag hade läst någonstans att man lyckas bäst om barnet sover, samt om man är två (en håller det sovande barnet och den andra sköter det praktiska). Visst, hur lätt som helst! Dagarna, veckorna, månaderna bara rann iväg, kartongen stod kvar i hyllan. Idag tog jag tag i det, ensam med ett vaket barn.
Hur gick det? Jo, tack, det gick bra. Handen blev fulfin... men det är ju charmigt! Vill du veta eksakt hur det gick, läs nedan!
Ärligt talat var instruktionen något otydlig. Gjorde precis som det stod på lappen. Jag har lärt mig att det funkar bäst om man kör enligt instruktioner. Man vet ju aldrig, kanske har det hänt otroliga förändringar under åren. Senast jag höll på med gips och lera var i konstskolan. Där hade vi ett helt ämne FORMATION (google translation).Nästa gång ska jag göra på mitt sätt - jag har blivit "efterklok" igen.
Jag gjorde gjutmassan. Man skulle röra om och vänta tills den rosa färgen gick över till vitt, sedan stoppa in barnets hand/fot och hålla stilla i 3 minuter, utan att den rör vid skålets kanter.... TJENA! Är det möjligt över huvudtaget?
Den blekrosa färgen blev aldrig vit, däremot började massan bli hårdare och jag stoppade hastigt lillans hand i den. Hon tyckte inte om det, så klart! Joooo, tänkte jag och höll fast dottern... jag får inte "sabba" det hela nu. Komiskt på något sätt. Det tog cirka 30 sekunder tills massan blev något fastare. Jag tog upp dotterns hand och såg ett avtryck "där inne". Lillan fick hasa iväg och jag skulle blanda gipsmassan. Jaha, ska man bara blanda ihop gipspulvret och vattnet? Om jag minns rätt så brukar man hälla vatten över pulver och låta luftbubblorna komma upp. Pulvret suger upp vattnet och blir genomblött innan det hela blandas ihop. Så undviker man klumpar i gipsmassan. Hur mycket är 0,15l vatten? Jag tog 1,5 dl vatten men det kändes något för mycket och gipsmassan blev mycket lös. Strunt samma, jag hällde allt in i gjutformen och skakade noga. Efter 2 timmar tog jag fram tillbringaren. Innehållet såg ut som en härlig rosa efterrätt. En pudding! Då kom min 3-åring till assistans. Hon tyckte det var häftigt att se vad mamma höll på med. Jag skar puddingen med en kniv, men det kändes osäkert. Jag ville inte skada avgjutningen därför särade jag bitarna för hand. Och där kom den fram - lilla handen. Nykläckt och blöt som ett nyfött barn. Föremålet hade små defekter som gick att fixa till. Nu står handen på tork. I nuläget är alla rester borttagna, de små groporna rensade, ojämnheter strykta. Njaaaa... gipset känns lite för skör. Jag hade nog velat ha det lite fastare.
Jag tittar på gipshanden och tänker på min lilla dotter. Hon är en tuffing och det syns på den lilla handen - ett näve som inte släpper taget.
Nu har jag lagt upp en bild på den färdigttorkade handen. Den är fastlimmad på en träplatta som ingick i kittet. Glöm vanliga hobbylim- det funkar inte . Bara superlim får det vara.